En livsviktig förmiddag

2007 stod jag i en stallgång, ett ställe där jag gärna och ofta befinner mig. Av en slump stod där också just denna dagen en kraniosakralterapeut som bad mig om hjälp. Hjälp med att hålla i en häst som skulle behandlas med kraniosakral terapi.

 

Något år tidigare hade jag hört talas om kraniosakralterapi och utifrån den information och forskning som då fanns tillgängligt, bedömt det som totalt flum! Med tanke på att mitt yrkesliv vid den tidpunkten handlade om forskning, att genomföra forskningsstudier och kritiskt granska andras forskning kände jag mig trygg och säker i min förmåga att bedöma och värdera information. Vad jag mycket visuellt och "hands on" fick lära mig denna förmiddag var: Bara för att det inte finns forskningsresultat betyder inte det att metoden inte fungerar!

 

Förmiddagen i stallet 2007 förändrade inte bara min inställning till kraniosakralterapi utan fick mig också att byta karriär! Det var inte bara att kraniosakralterapi för häst var så enormt mycket bättre än vanlig häst massage. Kraniosakralterapi jobbar på en helt annan nivå än massagen jag var van vid att använda. Detta trots att jag var van att få mycket goda resultat med massage. Så wow!

 

Idag har jag som diplomerad kraniosakralterapeut för människa (är även utbildad kraniosakralterapuet för häst) om och om igen fått uppleva det som hästarna visade mig den förmiddagen: Hur avslappnande kraniosakralterapi är, hur verksam denna terapiform är, att det ibland sker små under, men oftare en långsammare men stadig och varaktig förbättring.

 

I kraniosakralaterapin hittade jag det som jag hela mitt yrkesliv sökt efter:

 

Något som på djupet kan få människor att må bättre.

 

En metod som på riktigt tar ett helhetsgrepp och ser människan (eller hästen) som en helhet.